Söderköpings mörka verklighet

Här följer en artikel om idyllen som presenterades i 'Knugen',  min skolas webbtidning.

Bakom den pittoreska fasaden av kullerstensgator, utkikstorn, glassrestaurang och vattendrag finns en mörkare baksida. Det som många upplever som veklighet är just bara en fasad, uppbyggd för att gömma all skit som egentligen existerar.


Bilden av Söderköping är för många Norrköpingsbor en liten stad som väcks till liv på sommaren då det erbjuds lyxiga glassar och trevliga promenadstråk för både turister och invånare. Det är ett trevligt utflyktsmål för den som tröttnat på stora gallerior, trafik och stress. Orkar du gå alla trappsteg upp på Ramunderberget kan du se över staden och samla nya krafter med en glass i handen. På samma berg samlas ungdomar för att festa och bli redlöst fulla och i samma trappor hittas en ung kille död, tillsammans med saker som kan användas när man "sniffar". Det är verkligheten. Medan kommunen storsatsar på att locka pensionerade Stockholmsbor till att bosätta sig i idyllen finns många ungdomar som behöver hjälp. Men de prioriteras inte, istället läggs pengar på saker som "förskönar" bilden av Söderköping.

Många invånare, unga som gamla, säger att de ofta känner sig otrygga när de är ute om kvällarna i staden. Det är ofta bråk mellan ungdomar och saken blir inte bättre av att kvarterspoliserna som förut patrullerade har försvunnit. Att vara ung i Söderköping är ingen hit. Det tog flera år innan kraven på ett "ungdomens hus" resulterade i "Ungdomskaféet". Genom att de unga inte haft någon mötesplats har det resulterat i att människor blivit misshandlade och att det genomförts olika moppe-race i innerstaden. Dessa race, som stört den äldre delen av befolkningen, är det minsta problemet. Att det i Söderköping de senaste åren blivit vanligare med droger är allvarligare. Halv åtta på fredagskvällen kan du höra högstadieungdomar skrika hur höga de ska bli, när du sitter och väntar på bussen på det så påkostade resecentrumet.

Får man skylla sig själv när väljer att frivilligt dra in giftiga gaser och ämnen som förstör hjärncellerna? Eller är det någon eller några andra som bär skulden? Modellen för att stoppa ett samhällsproblem är att stoppa det innan problemet uppstått, något som Söderköpings kommun har misslyckats med totalt
.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0