Fy skäms på mig! Har inte skrivit på hur länge som helst.. Jag har dock varit upptagen med att njuta av den sista veckan med min klass, och vilken vecka! Har haft så otroligt mycket och det var riktigt jobbigt att säga hejdå. Ida sjöng absolut sista låten på hela avslutningen, klassen skulle gå upp och sjunga sista refrängen med henne men ingen kunde sjunga för tårarna bara rann och ingen fick fram ett ljud. Det var ändå så otroligt fint och jag kan se klippet om och om igen.



Först idag börjar jag förstå att jag slutat skolan och det börjar kännas konstigt. Vem ska jag ringa? Fika på stan efter skolan? Det känns som att livet inte riktigt börjat än, utan att man står i något konstigt mellating då man varken vet vad man ska göra imorgon eller nästa vecka. Vad pratar man om? Innan studenten pratade man bara om gesällen och under studenten pratade man bara om det. Det var inte ofta man nämnde livet efter skolan, och vad ska man nu prata om? Om att vi bara måste ha en reunion? Jag vill träffa er varje dag som jag alltid gjort, jag vill somna med er på religionstimmarna och jag vill bli irriterad på Monkan med er. Inte ha nån jävla reunion i höst. :( <3

Imorgon kommer Ida hit <3 Vi ska fika eller bara chilla, får se vilket, bara vi umgås :) Ska även vara lite hundvakt åt Nova så hoppas på bra väder så man kan gå en riktig lång-promenad..