När livet är som bäst

Imorgon åker jag på dansläger och jag ska åter igen få uppleva allt jag älskar. Jag kommer få höra den höga basen, känna hur kroppen egentligen inte orkar mer men att man fortsätter ändå, känna rushen som går igenom kroppen precis vid 5,6,7,8!, känna att man verkligen älskar det så mycket. Varje skada, varje steg, varje pulsslag, varje hjärtslag. Och att man sedan får dela det med så underbara människor är bara gräddet på moset. Åh, vad hjärtat slår hårt för detta. Dansen.

Hur ska jag klara mig utan detta efter detta 3 dagar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0