Jag hatar verkligen att det här är så svårt för mig. Det är nu 2 månader sedan det tog slut och jag mår inte ens lite bättre. Om nåt så mår jag sämre och varje dag känns som den 2a maj. Lika ensamt, lika tungt och lika hemskt som 2a maj. Jag vill att du ska hitta tillbaka till mig. Jag vill att det ska vara du och jag precis som förr. Det är sanningen. Inte för att jag vill att det ska vara så illa, men det är sanningen om vad jag vill.

Men, det är bara min sanning. Den verkliga sanningen är inte ens i närheten utan så jävla långt bort att man inte ens ser den. Jag försöker iallafall inte se den. Du&Hon, det är den verkliga sanningen. Du är kär på nytt. Sådär som du var i mig när vi träffades. Mitt hjärta slits i bitar bara jag tänker på det. Ändå ska jag trycka upp det i mitt egna ansikte och titta på bilder och tänka på minnen. Jag kan inte lägga av. Jag kan inte stänga av mina känslor. That's it.