Ett minne

Igår när jag och Johan var på väg hem från Linköping stannade vi på Max i Linköping.
När vi hade ätit klart gick vi ut stannade vi upp bara för att pussas. Det var kallt och
vi var trötta men stod ändå bara där och kramades och pussades. Dom hade
högtalare precis ovanför våra huvuden, utomhus, och dom spelade en jättefin
låt. I just det tillfället, när jag stod där med honom, ville jag stanna tiden. Det är ett
sånt tillfälle och en sån känsla som jag vet jag kommer minnas för alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0