Your hair was long when we first met

Jaha, nu sitter jag här igen. Klockan är på tok för mycket och ändå är jag hur pigg som helst. Kan försöka skylla på att jag ville att mitt blöta, numer bruna hår, skulle torka lite innan jag somnade. Ni vet, så kudden inte blir blöt?

Fick ett telefonsamtal idag som jag blev glad över. Det är skönt att bara ha någon att prata med. Om allt och ingenting, någon som man kan säga allt till. En vän. Inte många som kan prata om allt vi pratar om efter allt vi varit med om. Är glad över att vi kommit dit vi är idag, och att vi inte är kvar där vi var förut. Logik, va?

Nu ska jag ta mitt trötta arsle och lägga mig i sängen. Läsa lite ur Make Up Store Magazine innan jag somnar in. Tackar för dagen och hoppas på en piggare, friskare Sara imorgon. Klockan är inte 22.22 men min önskan kanske slår in ändå. Den som lever får se. Klart som fan att han får se det? Hur ska man se nåt om man är dö?

Godnatt, gott folk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0